En för mig välkommen nyhet som introducerades i SQL Server 2005 är felhantering genom TRY/CATCH.

Innan TRY/CATCH såg felhantering typiskt ut något i den här stilen (lite förenklat):

 

--create table tabell (fält varchar(10))

DECLARE @error int
SET @error=0
BEGIN TRAN
INSERT INTO tabell (fält) VALUES('abcde12345abcde12345')
SET @error=@@error
IF @error>0
BEGIN
      PRINT @error
      ROLLBACK TRAN
      GOTO PROC_EXIT
END

INSERT INTO tabell (fält) VALUES('abcdefghijabcdefghij')
SET @error=@@error
IF @error>0
BEGIN
      PRINT @error
      ROLLBACK TRAN
      GOTO PROC_EXIT
END

INSERT INTO tabell (fält) VALUES('12345678901234567890')
SET @error=@@error
IF @error>0
BEGIN
      PRINT @error
      ROLLBACK TRAN
      GOTO PROC_EXIT
END

COMMIT TRAN

PROC_EXIT:

Med TRY/CATCH är det kortare och i min mening betydligt mer lättförståligt:

BEGIN TRY
BEGIN TRAN

INSERT INTO tabell (fält) VALUES('12345678901234567890')
      INSERT INTO tabell (fält) VALUES('abcdefghijabcdefghij')
      INSERT INTO tabell (fält) VALUES('abcde12345abcde12345')
COMMIT TRAN
END TRY
BEGIN CATCH
      IF @@TRANCOUNT>0
            ROLLBACK TRAN
      PRINT ERROR_MESSAGE()
END CATCH

En avgörande skillnad finns mellan "gamla" och "nya" sättet att felhantera: Med TRY/CATCH kastas inga fel till klienten, så det kan definitivt vara läge att slänga in en RAISERROR i sitt CATCH-block.